Den subjektiva storheten

Det finns filmer som helt saknar brister.

Inte sällan handlar det om socialrealistiska historier fotade med handkamera, som Frozen River, Sin Nombre och It's a Free World. Filmer som det inte går att hitta några fel på, men som det ändå inte är säkert att man faller för. Huruvida man faller beror i slutändan på den individuella mottagligheten. Antingen nickar man bara i erkännande och rycker på axlarna. Eller så går berättelsen rakt in.

Fish Tank hör för min egen del till den senare kategorin.

Här är knivskarp dialog, strålande skådespeleri, perfekta balanser och så all denna andlösa längtan. Det snuddar rent av vid Morvern-känslan.

Vilken verkligt stor liten film!