På marken, under träden

För att aktivera mig på min enda lediga dag den här veckan (och inte som vanligt försjunka i ett manetliknande tillstånd bland kuddarna i tevesoffan, självmedicinerad med rörliga bilder och rostat bröd) gav jag mig på cykeln iväg till Brunkebergstorg där en kollega skulle spela med Barr på Kulturfestivalen.

Under rubriken "Upp till Kamping" visade sig den lilla parken tillfälligt förvandlad till ett flummighetens paradis, med stora svampar hängande i träden, stånd med något som liknade vetegräsförsäljning och en husvagn full av höns.

Var där något som knöt bandet till den inramningen så var det väl själva namnet, det så att säga skogsnära. Och att hönsvagnens tuppar plötsligt tycktes snappa upp någon välbekant i gitarrsolots tonföljd och sporadiskt, liksom förvirrat, stämde in. I övrigt rådde på scenen, i konstrast mot omgivningen, en betryggande avsaknad av just flum.

En jordnära och musikalisk liten spelning var det. Och särskilt gitarrerna var fina.

(Kanske dags att ta upp övningen igen?)