Festivaldag #3

Efter att ha spänt nerverna inför alla problem som jag varit säker på skulle inträffa även på årets festival känns det nästan snopet när dagarna förlöper utan allvarliga störningar.

Audiokablarna till dvd-spelaren i 4:ans salong gick exempelvis att lokalisera i god tid och det blev inte bara bild utan även ljud på The Electro Wars också. När sedan den inre stödringen till 35-milimeterskopian av Brotherhood avlägsnades och hela filmkakan fjädrade ihop till en otöjlig och nyckfull hjärtform som vobblade oroväckande på sin stora metalltallrik när projektorn sattes igång, så hände heller inget värre än att maskinisterna för några minuter blev lite gröna i synen.

Det har varit ännu en lugn och mycket trivsam dag på biografen.

Red Nights är förresten tillbaka i spel sedan en utsänd från festivalledningen ilat till biografen och klippt bort de allra mest knögliga sekunderna. Vill man kolla på den är det alltså bara att lösa biljett till Saga nästan helg. Kan kanske vara intressant att se en film som rent faktiskt liknar något som katten släpat in, efter att hon alltså först lekt lystet med den i ett grustag under uppskattningsvis fyra månader.

Och när jag ändå är i gång med återkopplingarna: En av gästerna på den obegripliga juryvisningen häromdagen var Holly Hunter själv. Vore lite småstort om hon kom tillbaka för en repriserad visning, med engelsk text, någon dag när jag jobbar.