Inspiration genom tid - förlamning

Blood Diamond igår och sedan ångest.

Inte ångest över de omänskliga förhållandena i världshandeln med diamanter. Ångest för att jag ju känner huvudrollskaraktären Danny Archer. Eller inte honom personligen kanske. Men i en annan upplaga, och så gott som. Och inte fortfarande heller kanske, men gjorde det alla fall, en gång för tio år sedan.

Jag skrev en bok om honom som bara nästan blev bra. Lade den åt sidan i väntan på att någon gång skulle förstå hur den egentligen måste skrivas. Börjar jag förstå det nu?

Kanske.

Påminns då om allt det andra som också.

Att där är för lite liv till allt som vill göras! För många bakhuvuden till svar på det som faktiskt blir av.

Så faller jag till marken istället.