Drömda minnen

Drömde att jag plötsligt mindes en massa saker ur mitt förflutna. Saker som tidigare bara legat bortglömda och dammbleka i minnessedementen blommade nu upp i full färg igen.

Som då när jag i flera veckor campade på undertaket i olika sydländska busskurer. Eller då under studietiden, när jag ägnat en stor del av min fritid åt en multimedial blogg (innan bloggen som fenomen ens fått ett namn) med fantastiska inlägg och iakttagelser. Det enda problemet med den var att forumet egentligen inte var byggt för stora kartotek och att bara de senaste tio inläggen gick att nå om man inte mindes rubrikerna på de äldre inläggen eller kunde söka på väldigt specifika ord ur innehållet. Jag gjorde mitt bästa för att fiska fram alla gamla inlägg ur detta minnets mörker men insåg med ökande sorg att jag många måste ha gått förlorade för alltid.

I drömmen planerade jag att länka upp den gamla bloggen mot den här nya för att åtminstone inte riskera att glömma bort alla de nyfunna texterna igen. Men samtidigt kände jag mig också lite beklämd inför all den oreflekterade skaparglädje som den gamla bloggen uppvisade, när jag märkte med vilken lätt hand jag tydligen knapprat ur mig mina iakttagelser och infall, som om det vore en självklarhet, inget att lägga någon allvarlig vikt vid, eftersom jag tydligen ansett mig ösa ur en osinlig källa när jag skrev och att det därför hade varit i det närmaste löjligt att spara allt som sprang ur den.

Medan jag klickade runt bland inläggen blev jag rädd att jag förlorat denna ångestbefriade kreativitet. För i jämförelse med den där gamla bloggen (där de insiktsfulla inläggen också ackompanjerades av opretentiösa låtlistor, rörliga bilder och en massa andra intagande effekter) var ju den nya så mycket blekare, så mycket plattare, så mycket mer ängsligt självmedveten...

Jag vaknade och trodde ytterligare för ett par minuter att jag ägnat en period av mitt liv åt att som självsäker hemlös kampera på busskurer, innan drömdimman skingrades och verkligheten bredde ut sig på nytt. Naken och hård. Men också full av möjligheter.

Det börjar bli dags att skriva igen. Och kanske göra en liten resa.