Ledig i fyra härliga dagar i rad. Som jag längtat!
Nu står jag emellertid precis i början av denna ledighet, denna "ocean av tid" som en lärare på JMK uttryckte det, och är mest bara stressad över hur otroligt uppstressad jag är. På jobbet stressade jag upp mina kollegor genom av vara så hypereffektiv att jag slår knut på mig själv, pratar med tre kunder samtidigt och ökar takten som om livet hängde på det trots att det egentligen inte är någon brådska alls. När jag kommer hem ger jag mig knappt tid att ta av mig ytterkläderna innan jag sätter på datorn, lagar kvällsmat och viker tvätt samtidigt.
Nu är det dock meningen att jag bara ska njuta, ha en långsam morgon med frukost på sängen och sedan ta dagen som det kommer. Jag vaknar med spänningshuvudvärk och stressklåda över hela kroppen. Detta vid sidan av alla blåmärken jag redan har efter att, som en stissig flipperkula, ha sprungit rakt in i en massa hårda hörn i arbetet.
Det är som i det militära, när befälen förvägrar rekryterna sömn och vila dygn efter dygn, samtidigt som man då och då petar till dem hårt med långa käppar, i sadistiskt hopp om att de en morgon till slut ska bryta samman...
Suck...
Om jag vräker i mig diplomchoklad tills jag blir så rund och tung att jag inte orkar röra mig, så kanske jag äntligen kan varva ner.
onsdag 9 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Latloppa, upp och stå!
Skicka en kommentar