Pausfågel (17) - den stora skräcken

Ur Ännu en jävla natt i Suck City, av Nick Flynn:

"När jag frågar pappa hur han träffade mamma berättar han hur man blåser en bank. Jag frågar om åren när han sov på gatan och han berättar hur man lurar till sig ett rum på Ritz. Kan jag få se din bok? frågar jag varje gång jag träffar honom. Han spelar chockad, kränkt över att jag tvivlar på honom, pekar mot ett hörn av rummet, mot en låda som är begravd under flera ögar av olästa tidningar. Den måste vara där, det är det enda stället som är kvar. [---] På väggarna hänger inramade brev från Little, Brown & Company och Viking Press. Han går fram till de här inramade breven och pekar på dem som bevis. Ett av dem beskriver boken som 'en ekvilibristisk personlighetsuppvisning', men tyvärr skulle 'dosen den innehåller ta kål på mer hårdhudade läsare än våra'. Längst ner på ett av dem har pappa skrivit: 'Ann Hancock och jag är fortfarande nära vänner. Hon älskar det jag gör. Christoffer Cobbs äventyr! - Det blir en amerikansk klassiker! Jag tänker aldrig lägga av! Jag ger aldrig upp!' Jo, säger jag, jag ser breven. Du har skickat dem till mig hundratals gånger. Men kan jag få se boken nu?"