Ben X. Kanske är folk som ser så gamla ut som de gör i den här filmen, just såhär dumma i huvudet. Kanske är "vuxengenerationen" just så tafatt, enfaldig och ful. Och kanske beter sig alla människor även i verkligheten som förvuxna klichéer av sig själva.
Eller om inte: Kanske är biopubliken välvillig nog att överse med att skådespelarna är minst tio år äldre än sina rollkaraktärer. Kanske kan de filtrera bort det pinsamma ytverket, den irriterande berättarrösten och ta till sig den grundhistoria som filmskaparna hoppades förmedla. Men det är fanimej svårt att tro.
Vill någon få sig en rörande skildring till livs om en autistisk pojke i skolåldern, så kan den istället läsa Mark Haddons The Curious Incident of the Dog in the Nignt-time. Den är bra.
lördag 20 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar