Upp med händerna

Penseln rör sig som en termit över duken. Istället för att gnaga sönder, bygger den upp. Bit för bit. Tugga för tugga. Ett långsamt men helt omvänt förfall.

(På bilderna ser det alltid ut som att högra dörrkarmen lutar nedåt. Jag måste stå lite för nära med kameran. Motivet buktar sig över linsen.)