Och idag gratulerar jag mig själv!

Klar! Kan det verkligen vara möjligt? Ja det kan det.

Nu kan jag städa undan kladderiet och helt enkelt bara börja se fram emot vernissagen, kanske till och med hinna bli lite härligt nervös, istället för att jagas upp ur sängen av egenställda krav och en överhängande (mer eller mindre relevant) upplevelse av tidsbrist varje morgon.

Hur tavlan blev vill jag ju inte avslöja än. Men för att ändå illustrera det avslutade arbetet med något färgglatt lägger jag upp en bild av mina avskrapade paletter.

Ibland kan jag faktiskt tycka att det är mer konst över dem än över tavlorna själva.