måndag 16 februari 2009

Rätt svar (deltävling 4): Danderyds sjukhus!


Och det var det ingen som lyckades gissa, trots att en extra ledtråd bifogades. På sätt och vis är det glädjande. Ni har alltså inte haft anledning att besöka sjukhuset (invigt 1922 som Mörby lasarett och synligt i bakgrunden av bilden ovan).

De väggfasta keramikskulpturerna som skulle leda era tankar hit sitter just i gången mellan biljetthallen och sjukhusets huvudentré, och vill sålunda knyta an till forna tiders läkeörter, som exempelvis fläder, kamomill och (som syntes i ledtråden) angelica.

Konstnären, Hertha Hillfon (född 1921), räknas till föregångarna inom den fria keramiska konsten; hon var en av de första som började vidareutvecklade brukskeramiken mot skulptur. Hennes verk kan även beskådas i en mängd olika sammanhang, som exempelvis i Berwaldhallen, på Operakällaren, utanför Junibackens entré, på Hötorget, i Rinkeby och i form av teaterpriset Guldmasken.

Stationen Danderyds sjukhus, och Herta Hillfons bidrag till utsmyckningen, invigdes båda 1978.

Av betydligt senare datum är konsten på stationens spårväggar, det svala kakel med förortstrivsamt skogsmotiv som exemplifierades i bonusfotot. Dessa bilder monterades först i fjol, 2008, och ersatte ett (i mitt tycke) hiskeligt, långsträckt schabrak i abstrakt grälla färger.

Konstnären bakom denna förnyelse heter Klara Källström. Hon är fotograf, född 1984, och därmed en av de yngsta konstnärer som fått äran att smycka Stockholms tunnelbana. 2008 gav hon också ut en fotobok, Gingerbread Monument.

På väggarna i motsatta gångtunneln har dessutom Pierre Olofsson (1921-1996) skapat ett verk uppbyggt av cirklar som han döpt till Livets träd (eller Första trädet). I bussterminalens vänthall (Danderyds sjukhus är en knutpunkt för diverse tvärbussar, och norrgående förbindelser) står även hans skulptur Duo, en slags stiliserad pardans. Denna del av konsten invigdes 1980.

Fram till oktober förra året var Danderyds sjukhus för övrigt min egen hemmastation. Granne med sjukhuset står de här röda höghusen, och där bodde jag, på sjunde våningen, i mer än åtta år. Utsikten var fin, och löprundorna. Själva lägenheten har jag inte saknat en sekund.

Så nu vet ni det!

På onsdag kommer nästa bild att gissa på. Då kanske jag gör det hela lite enklare igen, så ni inte tappar sugen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är ju svårt att bevisa att man tänkte på danderyds sjukhus ändå från den dagen man gått ett varv på universitetet och insett att de Linné-likande vackra bokstäverna inte prydde väggen på stationen.
Dumt nog han jag aldrig ändra mig offentligt...

marit sa...

Det låter som en existensialistisk livsvisdom i Sartres anda: "Glöm aldrig att ändra dig offentligt. Efter din död är det enbart de andras åsikt om dig som bestämmer vem du var."

På onsdag får du ny chans!