Läser: Skynda, kom och se av Lotta Lundberg,
men har, efter ett femtiotal sidor: ännu inte blivit klok på om den är god litteratur, eller bara imiterar sådan (kanske rör det sig om en blandning av båda).
Skrattar: åt formuleringen "Det är ett sakta förfall, förklätt till framtidshopp", som föddes i ett maskinrum igår, under en munter tävlan i missmod.
Äter: torkade aprikoser.
Tvättar: blivande baggage.
Fascineras: av att farbrodern som bor en trappa ner vårt hus fyller slätt 100 år på söndag.
Skulle gärna: sett brevet som då enligt sed bör anlända från självaste kungen.
Vilar: ögonen på en svartvit Gregory Peck i den på andra sätt svartvita Skuggor över Södern,
och fnittrar i minnet: åt repliker från Capote.
Ramar: in,
och paketerar: tavlor till Grand Palais.
Förvandlar därmed: hela lägenheten till ett gnastrigt inferno av elektriskt laddad byggvaru-frigolit (och samtidigt min frigolithatande sambo till en levande version av Munchs målning Skriet).
Hoppas: att vintern blir kort, men att tiden varar länge.
Befinner mig: rent allmänt, i ett tillstånd av skälvan.
Tänker: att elva nätter av frid i Paris (promenader och frasiga baguetter) förmodligen är just vad jag behöver.
För undrar: egentligen, vad meningen är, om allting evigt blir en längtan?
onsdag 28 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar