Rätt svar (deltävling 39): Västra skogen!

Och grattis Morgan, som i denna näst sista deltävling åter var först att peka åt rätt håll, vilket kanske också kommer att visa sig avgörande.

Bilden kom mycket riktigt från tunnelbanestationen vid Västra skogen, eller Ingentingskogen som den också heter.

Det är den mystiska klangen hos detta ortsnamn som inspirerat utsmyckningen av perronggrottan, och eftersom det är så fascinerande stannar vi upp vid det först och främst.

Ingentingskogen har döpts efter ett torp som tidigare låg där men nu hittar Tomteboda postterminal. Torpet Ingenting ska ha varit alla dryckesbröders favorittrubadur C.M. Bellmans eget sommarnöje, och en gåva från Gustav III. (Om det inte bara är en skröna.)

Tunnelbanestationen i Västra eller Ingentingskogen är ovanligt stor, med glesa plattformar, luft och gångbroar.

Väggarna pryds av ett färglatt kakel i smått kaleidoskopiska formationer, vilket skänker lite liv och ljus åt det annars så gråbruna bergrummet. Kaklet ska också knyta an till 1950-talets tunnelbanestationer, där utsmyckningen ofta utgick från kakel.

Vi finner också skulpturer och reliefer lite här och var. Mig påminner den delen av konsten osökt om stridsgravar. De runda formerna som sticker upp ur gruset liknar övergivna soldathjälmar (de liknar också ollon, men så får man väl inte säga?), och det som förmodligen ska vara färgglada konturer av träd - en skogshorisont - kunde lika gärna vara skyttevärn.

Tittar man lite närmare på silutetten på hjälmarna (ollonen?) går det emellertid att urskilja konstnärens egen profil i dem. Siluetten syns också, förstärkt med vita linjer på flera ställ i den långa skulpturen mitt emot rulltrappan.

Sammantaget blir Västra skogens tunnelbanestation hur som helst en märklig plats, ett övergivet slagfält strösslat med färglatt kakelkonfetti. Och om ledordet för det hela var "mystiskt" kan man väl på det viset säga att konstnären träffat rätt.

Stationen och den konstnärliga gestaltningen invigdes 1975 och kompletterades 1985.

Konstnären är Sivert Lindblom (född 1931). Han experimenterade redan på 60-talet med abstrakta gestaltningar av sitt eget ansikte, och mest känd är han också just för sina maskinelt utsvarvade silutettskulpturer.

I sitt arbete har Lindblom över huvudtaget gjort sig hemmastadd i det offentliga rummet. Han har samarbetat med kända arkitekter som Sigurd Lewerentz och Peter Celsing, och flera gånger med konstnären Ulrik Samuelsson (som vi ju om inte annat känner igen från Kungsträdgårdens tunnelbanestation). Han arbetade också som lärare vid Akitekturhögskolan under slutet av 60-talet.

I Stockholm har han bland annat utformat entrén till Kungliga Biblioteket, bronsurnorna i Kungsträdgården, hästarna på Blasieholmstorg samt arbetat i S:t Eriksområdet och i Frescati. På Gustav Adolfs torg i Malmö hittar man den här ilskne lille gynnaren. Och han har även skapat en egen, lite abstraktare Nike.

Någon personlig anknytning till det här området har jag inte, och därmed lämnar vi Ingentingskogen och reser förväntansgullt vidare mot tävlingens själva slutstation. Vilken det är får ni själva gissa er till på onsdag!