I min slutna kupa

Det är en av de där dagarna då jag hyser den största tilltro till min egen förmåga, men samtidigt ett lika stort tvivel om huruvida jag någonsin ska lyckas nå ut.

Kanske blir jag en av de där (lyckligtvis inte alltför många) författarna som inte blir publicerade förrän efter sin död. Men då ska man i gengäld hitta en hel kista full av färgsprakande historier inne under sängen där jag somnat.

Som en låda fyrverkerier, där allt som saknats var stubintråd.

I dag blev första versionen av ännu en novell färdig...