Klar och tyst (och sedan tysk, kanske)

Jag tycker att jag borde skriva något om De fattiga i Łódź, nu när jag äntligen läst ut den. Det är en stor bok. Det skulle kunna skrivas hur mycket som helst om den. Men nu när jag är klar har jag ingenting att tillägga. Inte just nu i alla fall.

Jag går direkt på nästa istället.

Alice Munro kanske.

Eller, om jag kanske ska utvidga denna period av allsköns lärande till även språkets område (jag känner mig lite som en fax som plötsligt fastnat i mottagar-läge), Sommerhaus, später av Judith Hermann, som stått i hyllan sedan första läsförsök för tio år sedan.

Tyska kan ju, vid sidan av en välsmord velociped, vara bra att ha i beredskap om jag ska cykla genom Ruhrområdet i sommar.