Auf Deutsch, bitte!

När jag för tio år sedan för första gången försökte sätta skoltyskan i bruk genom att läsa en vanlig bok kunde jag till min stora besvikelse inte göra reda för någonting. Jag såg orden men begrep inget av sammanhanget. Jag konstaterade att det alltså var som jag anat - de språk man lär sig i klassrummet har ingen praktiskt tillämpning i världen utanför skolgårdens tegelmurar. De är bara ett teoretiskt system av regler och undantag som man måste lära sig utantill om man vill få maxpoäng på proven - och det ville man. Jag gjorde efter detta misslyckanden inga nya litterära försök med tyskan.

Det är anmärkningsvärt att när jag nu läser samma bok igen går det plötsligt geschwindt. Det kan knappast vara min tyska som blivit bättre efter ett decennium i träda. Det måste i stället handla om min inställning.

Kanske har prestationsångesten från klassrummet (jag var övertygad om att när som helst bli avslöjad, med en min av sårad besvikelse skulle lärarinnan inse att allt var ett missförstånd och mitt toppbetyg skulle obönhörligen sänkas till medelnivån) en gång för alla släppt sitt förlamande grepp om mig.

Så att jag nu tillslut är fri?