Hälsa hem

Så hur slutade det? Blev samlingen Nära hem bättre efter hand? Levde de upp till mina förväntningar efter Kärlek, vänskap, hat? Är novellerna mot slutet, de som tidsmässigt skrivits närmast Kärlek, vänskap, hat, rent av helt fenomenala? Svar på det: Nja.

Alice Munro är aldrig dålig, men mer än sällan kan hon här faktiskt kännas lite utspädd. Ämnet har i någon mån avhandlats redan i kommentatorsfältet till ett tidigare inlägg, och det är inte utan sorg jag tvingas erkänna att Munro inte är oantastlig. Eller åtminstone var hon det inte från början. Gång på gång lossnar jag från texten, svävar bort och jag glömmer vad jag läser. När jag efter en stund tar mig tillbaka och åter minns undrar jag istället varför.

Munro har ett öga för vardagens detaljer, mellanmänskliga relationer och avgörande ögonblick som det är omöjligt att inte imponeras av. Sådana ögonblick finns det också gott om i samlingen. Men på ett övergripande plan förstår jag inte vad det är hon vill säga. Det är ofta som om hon bara satt sig ner och dragit sig någon episod till minnes (verklig eller uppdiktad), låtit tankarna associera vidare till andra, angränsande episoder, beskrivit allt grundligt och väl, och sedan bara knutit ihop säcken med en liten knorr när det känts som på tiden. Budskapet tycks ligga i korta passager här och var, inte i novellerna på det stora hela, och som läsare famlar jag villrådigt efter en högre mening som faktiskt kanske inte existerar.

I jämförelse med Kärlek, vänskap, hat (som jag skrev så uppskattande om här) saknar berättelserna på samma gång stilistisk koncentration som tematisk angelägenhet och jag är då och då även frestad att kalla dem fruntimmersaktiga i sitt återkommande ältande av äktenskap och hemma-minnen, men så långt vill jag inte gå. Däremot ger jag otroget upp hoppet om den yngre Munro och riktar istället mina frågor till den nu flera årtionden äldre.

Det ska komma en ny bok i svensk översättning någon gång under året. (Eventuellt köper jag den på kanadensiska för att utesluta risken att det är översättaren det är fel på.)

För mycket lycka. Redan titeln bådar gott.