Biografi (6) - veklagan och förlikning

I morse gick jag upp tidigt, vässade mina pennor och for iväg till Stockholms tingsrätt för att rycka in som rättegångstecknare åt Lidingö Tidning. Det gällde ett skadeståndsmål mellan Lidingö kommun och en sjuksköterska som ansett sig mobbad på jobbet. Fallet gick emellertid snart till förlikning. Några bilder blev sålunda aldrig aktuella och jag fick åka hem igen med oförättat värv.

Så istället tänkte jag, med anledning av dagens premiär av Pirates of the Caribbean: At World's End, berätta en liten anekdot som jag snappade upp på personalfesten. Den handlar om en kund som brevledes hört av sig till huvudkontoret med en mycket allvarlig klagan. Mannen i fråga uppmärksammade själv det faktum att det gått så lång tid sedan episoden inträffade, och han förstod hur detta eventuellt kunde uppfattas som en aning underligt. Men kanske kunde det också belysa hur otroligt jobbigt mannen hade tyckt att det inträffade faktiskt hade varit.

Förra sommaren hade mannen gått på en Astoriabiograf tillsammans med en bekant och sett Pirates of the Caribbean 2: Död mans kista (de två biljetterna bifogades till bevis, fastgemade vid brevets överkant). Det hade varit en lång film och redan när upplösningen närmade sig hade mannen insett att det inte skulle finnas tillräckligt med tid kvar för att knyta ihop alla lösa trådar. Mycket riktigt besannades hans farhågor - mannen och hans sällskap var båda överens - Död mans kista var en film utan slut. Skandalöst nog hade biografen ändå tagit ut fullt pris för vad som rimligen måste betraktas som bara en halv upplevelse.

Brevskrivaren hade nu förstått att en tredje film om piraterna var på väg. Detta tog han som belägg för att fler besökare måste ha hört av sig och att biograferna slutligen hade insett att den senaste filmen behövts kompletteras med ytterligare ett avsnitt. Därför var det inte mer än rätt och riktigt att Astoria sände honom två fribiljetter till denna kommande film, så att han och hans sällskap äntligen skulle få se slutet på den historia de redan betalat för att avnjuta. Mannen tillstod emellertid att piratgenren kanske inte riktigt var i hans smak. Ännu hellre kunde Astoria sålunda skicka över fribiljetter till någon helt annan, och förhoppningsvis mycket bättre, film.

Sedan Astorias lednings ramat in detta brev tillsammans med de bifogade biljetterna i en vacker glasram och hängt upp det på väggen på huvudkontoret, författade de ett ursäktande svar till mannen och skickade naturligtvis över två fribiljetter. Förvisso blev det inte till Pirates 3, men väl till David Lynchs Inland Empire - en film som varken äger början eller slut. Och väl knappt någon mitt heller.

***

I och med Triangelfilms konkurs är det ju osäkert om han får möjlighet att utnyttja sina biljetter. Det är synd. Det hade varit mycket underhållande att få veta vad han tyckte.