Hyperharmonisk

Så många idéer, så lite tid.

Önskar att jag fick dela mig i åtminstone tre personer och kunna göra allt på samma gång. Novellerna. Löpningen. Tre olika tavlor. Alla fina människor som man kan dricka drinkar och kvällskaffe med. En ny, skrämmande fin dator som jag inte ens har hunnit packa upp än.

Tänker på min gamla historielärare som tyckte att sömn var sådant slöseri med tid, och just nu håller jag med honom. Långt in på kvällen, när det egentligen är för sent att göra något, rusar hjärnan iväg. Så mycket att ta tag i.

Och ändå känner jag mig inte stressad. Sitter tvärt om på t-banan med ett härligt svenskt äpple i handen och känner mig som Tomas Di Leva. Full av kärlek till allt och inget. Smaken, doften. Så enkelt och vackert. Som själva livet är.

Dags att virvla vidare igen.