Tronds torpeder

Regn och lera. Trängsel och väta. En droppande svampskog av paraplyer. Bellmanstafetten blev en blöt affär. Men de tappra fem lät sig inte nedslås. Leende tog de sig an dagens prövning och hade till och med mod till övers för att skämta om sin situation mellan växlingarna.

-Vi borde ha döpt vårt lag till Tronds torpeder! sa tredjesträckan innan han själv älgade iväg genom lervällningen och kom tillbaka, med svetten bokstavligen ångande om skuldrorna som dimman i Sleepy Hollow.

Blotta humorn hade eventuellt kunnat slipa ytterligare någon minut från JMK-lagets resultat. Men vi har all anledning att vara stolta ändå. Regnet gjorde kläderna tunga, banan slipprig och stafettpinnen hal. Ändå kom vi i mål på 1 timme och dryga 52 minuter och landade således som 97:de lag (av 966) i mixedklassen. Frusna men nöjda.

Det var egentligen bara synd att vädret satte stopp för picknicken. Nu delade vi helt enkelt upp maten mellan oss och skingrades igen åt var sitt håll, längs grusgångarna i Stora Skuggan. Jag hoppas emellertid att detta inte var sista gången vi stred tillsammans. Kanske sammanstrålar vi på nytt igen om ett år.

Likt en fleruddig kaststjärna, bestående av fem fristående delar, som för en enda flyktig höstdag årligen monteras samman, och skär ett vinande snitt genom historien.

Löpning är också poesi! Ja jäklar.