Dvd-koma

Som väntat har jag legat lågt den senaste veckan. När jag inte varit så illa tvungen att hasa iväg till jobbet, och blöda bort mitt liv sekund för sekund i utbyte mot pengar, har jag mer eller mindre uteslutande legat i soffan och sett teveserier på dvd.

Jag började med The Office i lördags. Den sköna boxen räckte bara kvällen ut och nästa morgon fram till lunch - långt tidigare än jag var redo att möta den verkliga världen igen. Jag sökte då min tillflykt i de två första säsongerna av The Wire. 40-50 timmar av kriminalitet. Till slut började jag själv röra mig som om jag hade some heat nedstoppad i byxlinningen, åkte t-bana genom stan och noticed shit, hörde mig själv mumla y'all, a'aight, most def och police med släpande betoning på o. Det passade min världsbild alldeles utmärkt när två riktiga poliser flaschade mig sin bricka på bion och förklarade att de skuggade en snubbe som just gått in på (den usla, usla!) Quantum of Solace. It's all in the game yo. It's all in the game.

I förmiddags rullade sista eftertexten över rutan. Ett kallt men hälsosamt uppvaknande ur vad som närmast kan liknas vid en dvala, vadderad av ostmackor och anglosaxisk fiktion. Det är dags att ta sig i kragen igen. På nåt sätt ska det väl gå.