Förgrymmade slarv, eller vad det nu är

Min käre sambo påpekade just att jag glömt ett "s" i inlägget om Öijer och kallat hans dikter för "plitterbomber". Ett "I" hade dessutom försvunnit i meningen efter...

Det är en black om foten det där, att jag alltid tycks bli som mest ordblind de perioder jag är som mest produktiv. Det är som att hjärnan flyger ifrån sig själv när jag är uppe i varv, eller rimligare uttryckt: att en del av hjärnan flyger ifrån en annan.

Kreativiteten som ger fingret åt noggrannheten. Jag önskar de kunde bli kompisar.