Genomläsning

Det är något som inte längre förvånar, men likväl inger mig den största fasa, hur annorlunda en text blir så snart man skrivit ut den på papper. Skönhetsfläckar som tidigare gått en förbi, står plötsligt fram som illröda blämmor på sidan. Irriterande upprepningar, idiotiska stavfel, genanta metaforer. Jag skyndar mig att stryka över och skriva om. Men mest av allt är det rytmen som måste justeras.

För även om text i sig är något statiskt, är den litteratur den rymmer ett medium i tid. Det måste finnas en medveten korrespondens mellan det som händer i en text och den tid det tar att läsa den. Ofta är det svårt att få till det rätta tempot när man sitter och filar på enskilda formuleringar och det kan ta dagar mellan ena skrivtillfället och nästa. Så vad jag nu mest sysslar med är alltså att putsa på rytmen. Jag slätar ut övergångar och bromsa upp där texten skenar.

Det är trots allt en stor förvandling som sker, på bara 60 (snart kanske 80) sidor. Jag måste se till att skynda långsamt.