Somliga straffar gud med detsamma

Bara för att läxa upp mig för min bitterhet senast, har nu gudarna valt att göra mig till ett komplett dumhuvud. Jag sitter i kassan och kan inte prata rent. Ska någon betala 65 kronor ber jag om 35, vilket alltså är växeln på en hundralapp, eller 320 istället för 180, växeln på en femhundring. Dessutom har de ådömt mig att göra mitt jobb under inflytande av en skälvande ångest, eller panikartat flyktbegär, febrigt besläktat med en ganska allvarlig matförgiftning, eller i alla fall det darrande förstadiet till en sådan. En del av mig, den alldeles närmast ytan, ler och delar ut biljetter som ett välsmort löpande band. En annan, den inre, härjar som en tiger i sin bur.

Jag vill ut härifrån.
Jag vill hem.

Kan ingen komma och befria mig?