Ser: Sommarminnen och förstår varför den är pensionärernas favoritfilm - den handlar inte om någonting alls.
Äter: Hembakt bröd med ost och smör.
Skriver i lunkande trav: Min novell.
Skriver i ryckiga knyckar: En kort biografi till ett kommande album.
Och påminns: Om knivigheten i att fungera språkrör för någon annan än sig själv.
Låser in: Mina målningar i ett rum längst in på Grand, bakom maskinrummet till salong 1.
För att sedan: Ta fram dem igen om tio dagar.
Utsätts för: Brottargrepp, nålstick och elchocksbehandling av en sjukgymnast på Östermalm.
Och hoppas: Att detta en gång för alla ska råda bot på min krampande rygg.
Heter enligt Fortum: Marit Purns.
Blir inte längre: Förvånad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar