Bortom all räddning - ett kräk

Hittar på morgonen i Tidningen Kulturen denna svidande kritik av Per I. Gedins Heidenstambiografi.

Artikelförfattaren Crister Enander menar (i samband med utgivningen av boken 2006) att Heidenstam var ett kräk och att Gedin med oförlåtliga medel försöker skyla över detta faktum i ambitionen att förvandla honom till en litterär hjälte.

Jag har ännu inte kommit fram till delen med exempelvis nazisympatierna. Och för att inte förföras helt av det spännande material och alla härliga citat som skymtar förbi i Gedins tjocka bok, ska jag se till att även hålla kritiken i bakhuvudet.

Emellertid tycker jag ju att Gedin redan - sin ambition eller ej - gett mig bilden av Heidenstam just som ett stort självupptaget kräk.

Tydligen är han bortom all räddning. Det är bara synd om Gedin inte velat använda detta till bokens fördel. Kräk är ju betydligt mer stimulerande att läsa om, än någonsin änglar och martyrer.