
Och nej Ingemar, det var inte Svedmyra den här gången heller, men nära, väldigt nära. Sockenplan ligger bara en station ifrån.

Stationen invigdes 1951 och brons- och betongskulpturen tillkom 1990. Verket kallas
Dårarnas båt, och visar med komisk tänkvärdhet hur hela mänskligheten driver mot sin undergång, likt ett skepp lastat med panikslagna dårar, som slår sig för pannan och gör ängsliga kullerbyttor istället för att styra allt på bättre kurs. (Två exemplar av den här skulpturen finns också
på Hornsgatspuckeln i Stockholm och
i Vasaparken i Västerås.)
Verket är en travesti på den än mer kaotiska
målningen Dårarnas båt (eller Narrskeppet) av den holländske konstnären
Hieronymus Bosch (ca 1450–1516).

Vår skulptör heter emellertid
Sture Collin (1939), och hans humorisktiska bronsskulpturer (ofta gubbar likt de här dårarna) speglar genomgående människornas skröppliga (varmt patetiska) existensiella ångest.
Collin har gjort ett flertal offentliga uppdrag, bland annat för Huddinge, Sollefteå, Tierp och Uppsala. Ett par andra kända verk är
Filosofen och
Fulingväxt.
En bekant till mig samlar faktiskt på bronser av Sture Collin. För ett antal veckor sedan var jag i hans hem på fest och det var en fröjd att se hans lilla uppsättning av både större och mindre figurer. En favorit, som jag tyvärr inte lyckats hitta på bild, är den av hur den av Zeus, som förälskar sig i den badande Leda och för att komma henne nära (och genom att formligen slå knut på sin egen kropp)
förvandlar sig till en svan.
De dåraktiga saker vi gör!
Och med detta stänger vi dagens facit och tar istället itu med den nya veckan. På onsdag vankas multitävling. Res i frid så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar