Fingersvammel

Att litteratur engagerar mig är väl varken konstigt eller förvånande. Exakt om i vilken utsträckning detta manifisterar sig rent fysiskt, hade jag däremot ingen aning.

Igår blev jag smygfilmad under en diskussion om stil i förhållande till innehåll. Vad jag sa ska ni tursamt nog slippa höra, det var nog bara rapparkelja. Men så här menade i alla fall mina händer.

(När de för ett ögonblick försvinner under bordskanten är det inte för att vila, utan för att irriterat räta till bordsduken så att rutmönstret ligger i bättre fas med glasskivan ovanpå.)