I min enträgna, men inte särskilt galloppartade, läsning av Peter Englunds Stridens skönhet och sorg (har jag hållit på i en månad nu?) kom jag i ett väntrum idag fram till en fotnot om de brevduvor som erhöll tapperhetsmedaljer för sina insatser under första världskriget.
Igår såg jag (fråga mig inte varför) sista halvan av Valiant och de fjäderlätta hjältarna. Innan eftertexterna bjuds vi där på en kort lista (och det är väl i princip den enda behållningen med filmen) över de olika djur som fick Dickin-medaljen för sina insatser under andra världskriget.
Där nämns 32 duvor, 18 hundar, 3 hästar och 1 katt.
Vi kunde inte låta bli att undra över den där katten.
Duvor förstår man ju, de flyger kors och tvärs genom kulhaglet för att överlämna viktiga meddelanden. Hundar är också enkelt att föreställa sig, Lassie och så vidare. Hästar har också varit vanliga i strid (arma djur). Men katter?
Jag blev helt enkelt tvungen att googla fram den där katten.
Nu kan jag därför berätta att den var svart med vit nos och hette Simon.
Simon plockades upp som undernärd krake från hamnen i Hong Kong 1948 och avancerade till ett bättre liv som skeppskatt på det brittiska stridsfartyget HMS Amethyst. Följande år, 1949, råkade skeppet under belägring. Kaptenen strök med i kinesernas beskjutning och även Simon sårades svårt.
Medaljen fick han delvis för detta, men minst lika mycket för att ha bekämpat en elakartad råttinvasion på nedre däck (vilken hotade matförråden) och för att rent allmänt ha höjt besättningens humör och moral, inte minst de sårade sjömännens.
Vid sidan av Dickin-medaljen dekorerades Simon med The blue Cross, skeppet Amethysts egen medalj och befordrades samtidigt till "Able seacat".
Simon återhämtade sig mirakulöst från skadorna, men dog senare samma år i djurkarantän i England, av en virusinfektion han ådrog sig i såren. Då var den lille krabaten storkändis i sitt nya hemland. Han är fortfarande den enda katt som fått Dickin-medaljen, sedan den introducerades 1943.
Och så var det med den saken.
torsdag 15 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
.JPG)
dam.JPG)
7 kommentarer:
Fast om man ska vara petig så tog väl andra världskriget slut 1945, så kattstackarn fick sin medalj efter andra världskriget.
Japan och de västallierade slöt fred 1951, så det beror lite på hur man räknar.
1949 räknas i alla fall in under andra världskriget-eran när man skummar genom Dickin-medaljens kategorier.
Men för enkelhets skull kunde jag kanske ha skrivit "i samband med".
Jag snöar in på freder och årtal:
1945 kapitulerar Tyuskland.
1947 slöts fred mellan Italien, Finland, Ungern och Rumänien.
1951 slöt de västallierade fred med Japan.
1951 avskaffade USA mfl krigstillståndet med Tyskland.
1955 gjorde Sovjetunionen detsamma.
1955 återfick Österrike sin självständighet.
Någon fredsförklaring har fortfarande inte undertecknats mellan Japan och Ryssland.
Andra världskriget: 1939-1955.
eller
Andra världskriget: 1939-? (pågående).
Det senare alternativet minskar definitivt oron för ett tredje världskrig. Jag menar, det andra pågår ju fortfarande. Kan vi ett få ett slut någon gång på det här jävla andra världskriget!?
När kriget på Balkan rasade som värst menade min samhällslärare att detta i själva verket bara var en senkommen men oundviklig uppblossning av Första världskriget...
Men någonstans får man väl ändå dra gränsen.
Är det inte just gränsdragning som ofta varit problemet? :-P
Istället för Andra Världskriget borde man kanske talat om Det Utökade Världskriget. Fler länder! Fler fronter! Nästan ett helt sekel av krig!
Ja, eller helt enkelt betrakta alla krig som någonsin utspelat sig som olika uttryck för samma eviga krig.
Det mesta går ju ändå att länka samman - första världskriget, andra världskriget, mellanösternkonflikten, och på samma vis bakåt i tiden.
Vi är verkligen inget vackert släkte.
Skicka en kommentar