Andarna i huset

Någon gång i mellanstadiet spelade mina föräldrar in (så måste det väl ha varit?) Poltergeist på VHS från teven (eller hyrde den från BP-macken i Brunn?).

Jag fick egentligen inte se den. Den var alldeles för läskig. Men jag var alldeles för fascinerad för att kunna låta bli.

När föräldrarna var borta satte jag igång kasetten, men för att ändå skydda mig lite från skräcken dammsög jag vardagsrummet samtidigt som jag sneglade mot teverutan, där ansikten föll av i speglar, köttbitar krälade fulla av larver och möbler flög i virvlar genom rummen.

Det satte uppenbarligen sina spår.

(Denna veckas barnnovell är av ren barmhärtighet något förkortad. Vi gör små nedslag i upptakten och hoppar sedan direkt från den - över ett extremt långtråkig mellanspel - till själva mystifikationerna.)

*

Andarna i huset

"Johanna och hennes föreldrar hade flyttat till en stor mörk-röd och lite avlägen villa på landet. Johanna skulle byta skola och hon var väldigt nervös. För varge dag som gick av det lilla som var kvar av sommarlovet blev hon allt mer nervös. Och när dagen var inne fick hon nästan ont i magen.

[---]

Hon satte sig i en fotölj, och tänkte på skoldagen. Alla skulle sirra på just henne och dom skulle viska och fnissa och hon skulle stå ensam i ett hörn. Men det var bara vad hon trodde.

Redan på bussen kom en flicka fram till henne och frågade om hon var den nya i 6f.
-Ja, svarade Johanna.
-Du ska gå i vår klass! Ska vi leka idag.

[---]

Johanna blev omtyckt av alla i klassen. Alla 22. Och nu tyckte hon att det var bra att hon hade flyttat. Hon var hemma hos Nina den här dagen också. Och nesta och nesta. Johannas föreldrar hade vid det här laget lärt sig att inte fråga vad hon hade haft för sig. Det skulle bara leda till en lång enformig story.

-Kan du inte ta med henne hit i stället? frågade dom en kvell.
-Imorgon ska jag fråga henne.

[---]

[Nina] stannade upp när hon såg huset.

-Vet då vad det rycktas om att det här är för hus? sa hon.
-Nä!
-Spökhus av nåt slag.
-Det var det dummaste,,, Jag har bott här hela sommarlovet och en vecka men inte har jag sett några spöken.

Den dagen var inte så rolig. Nina skrattade nästan aldrig och slängde iderligen vaksamma blickar åt alla håll.

Samma natt vaknade Johanna av en dov skräll. Sen var det tyst. En skräll igen. Johanna steg upp och gick ut i hallen och en skräll till. Den här gongen lät det som krossat porsling. Det kom från köket hörde hon nu, och hon smög sig försiktigt igenom den mörka hallen i fruktan att det var en inbrotts tjuv.

När hon tittade in i köket var det enda hon såg en hög med krossade glas och talrikar. Och i en till hög lengre bort. Där låg alla stekpannor och kastruller som familjen ägde. Johanna skrek samtidigt som en av kopparna till en kinesi servis åkte cirka en meter över golvet bort till högen med krosat poslin. Den landade på toppen av den och gick i minst 75 bitar.

Hon sprang in till sina föreldrars sovrum. Men på tröskeln stannade hon. Dom (hennes föreldrar altså) låg inte i sin seng. Och den var beddad som om dom aldrig gott och lackt sig på kvällen. Det var Johanna helt säker på att dom gort. För hon hade suttit uppe och tittat på en film och gott och lackt sig senare en sina föreldrar. Hon viste att dom inte hade hoppat ut genom fönstret. Det skulle vara helt i mot deras principer. Men ändå, för att vara helt säker gick hon till fönstret och tittade ut.

Det var sotsvart ute så hon såg ingenting. Hon tenkte att det kanske skulle räcka med natttygs lampan hon gick och hemtade den och tog med den till fönstrett. Minnsan det lyste upp riktikt bra. Men ut genom fönstret hade dom inte hoppat då hade man sett tydliga spår i grusgongen nedanför. Johanna blev riktigt orolig. Hennes föreldrar kunde ju visserligen gott ut genom dörren men dom brukade säga till henne innan dom gick ut.

Johanna vände sig om för att ställa tillbka lampan men där fanns inget natttygsbord att ställa lampan på och ingen säng heller. Hon tittade sig om i rummet. Alla möbler var borta utom en korgstol. Den darrade till och flög ut genom dörren. Sen tavlorna. Och alla kläder. Johanna ramlade ihop och svimmade.

När hon vaknade viste hon inte var hon var. Hon låg på en hög av möbler och tavlor och alla sorters inredning som finns i ett vanligt hus. Övarför henne fanns ett hål. Genom hålet såg hon en trappa. Hon såg att det var deras trappa så hon moste vara under huset.

Hon tittade nerot igen och såg sina föreldrar. Döda. Dom var likbleka och blodiga. Johanna skrek och svimmade igen när en kall men osynlig liten hand lades på hennes panna.

Hon vaknade av att hon bars ner för möbelhögen. Hon såg nu vilka det var. Det såg ut som andar och demåner. Inte större än till midjan på Henne. Hon försökte resa sig upp och springa. Men hon kunde inte röra sig mer en att hon kunde vrida på huvudet. Hon tittade uppot. hålet i taket (som igentligen var golvet) syntes inte mer. Det var tydligen mer möbler än hon hade trott. Och inte allting var deras.

Hon bars sakta nerför. Ett lager rutiga fotöljer och blommiga kuddar. Och plöttsligt stannade dom som bar henne. Hon lades på en soffa. En av andarna gick fram till henne med en kniv. Han högg henne i magen. Och hon dog en smärtfri död.

[---]

Efter en vecka ringde Ninas fröken till Johanna men hon kom aldrig fram.
-Nina, kan inte du åka till Johanna och titta om det hänt något.
-Jo.

Hon hade börgat fantisera ihop en massa saker om spöken som åt upp Johanna och allt möjligt. För hon var väldigt vidskeplig. Hon ville inte gärna åka till sin bästa kompis om hon bodde i ett spökhus. Men efter skolan åkte hon ändå dit.

Dörren stod på vid gavel. Hon gick försiktigt in. Där fanns det inga möbler.
-Dom kan vell inte ha flyttat, tenkte hon.

Mitt på golvet fanns ett hål. Nina gick fram och tittade ner. Hon gav ifrån sig ett skrik när hon såg Johannas döda föreldrar.

Hon sprang ut och bort till bussholsplattsen. Det kom en buss pricis samtidigt som Nina och hon tog den. Väl hemma slängde hon sig nästan på telefonen. 90.000.

Polisen kom på en gong. Nina fick följa med till huset. När dom gick in i huset hördes ett skrik. Osynliga armar lyfte upp Nina och poliserna och slängde dom över rummer. Dom landade med en smell och dom fick ont lite överalt. Men dom var snart uppe på benen och åkte bort där ifrån.

Ingen vågade sig dit mer.

SLUT"