Den här liknelsen blir mest träffande om vi förutsätter att jag är rätt förtjust i nötcreme. Två nötcreme kan i så fall innebära en riktig njutning. Men att försöka trycka i sig sisådär trettiosex nötcreme på raken blir även för den nötcremesfrälste åtminstone hälften för mycket.
Två nötcreme och en moviebox: Hisnande generaliseringar om vår uppväxt i DDR-Sverige är inledningsvis ett nostalgiskt godis men övergår snart till att kännas enformig och utdragen.
Jag läser vidare på samma sätt som man äter något man egentligen tröttnat och börjar känna sig rätt övermätt på, men som man ändå försöker göra slut på så snabbt som möjligt bara för att bli av med.
(Men nå, detta var ändå snarare 2003 års nyhet.)
söndag 13 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar