Missta mig inte

Jag har ett stort problem med Illusionen om gud. På sitt sätt säger det en hel del om vårt samhälle. Det handlar nämligen inte om innehållet, utan om omslaget.

Som många andra läser jag gärna på buss och tunnelbana. Och jag har i regel inget emot att folk (om de nu skulle vara så väldigt nyfikna) kastar ett öga på boken och konstaterar vilken det är.

Men ett första ögonkast på Illusionen om gud riskerar att ge ett helt felaktigt intryck. De röda tärningarna med olika religiösa symboler på sidorna, det orientaliska bakgrundsmönstret och ordet GUD i svarta versaler signalerar knappast en vetenskaplig essä. Snarare för det tankarna till något som inhandlats hos scientologi-bokhandeln eller något annat sekteristiskt samfund.

I alla fall ser den misstänkt religiös ut. Och det generar mig. Richard Dawkins skulle älska vårt land.