Rörliga eller inte? Det är frågan

Jag beställde julklappsböckerna igår. 12 stycken för jämt 450 kronor (plus 10 kronor i tveksam klimatkompensation).

Samtidigt går tankarna till debatten om fasta bokpriser.

Jag måste erkänna att jag aldrig reflekterat över, knappt ens känt till, detta fenomen innan Författarförbundets ordförande Mats Söderlund skrev ett upprop för återinförandet av sådana i DN. för snart två veckor sedan.

Över huvud taget har jag alltid varit mer intresserad av litteraturens innehåll än praktiska förutsättningar. Så länge jag får producera och konsumera text är jag nöjd och belåten. Dock inser jag ju att vad jag eventuellt tillåts producera och konsumera i framtiden i allra högsta grad kommer att vara beroende av de praktiska förutsättningarna.

När så ämnet kom på frukosttapeten förra veckan gav det mig skäl att fundera.

I min enfald har jag hittills gärna trott att en marknad med rörliga priser skulle kunna gynna de smala titlarna eftersom man kan sälja dem billigare - allt enligt principerna om utbud och efterfrågan.

Stieg Larssons triologi borde man exempelvis kunna sälja dyrt till många, och Christine Falkenland samtidigt billigt till, visserligen, färre - men ändå inte fullt till så få som hade varit fallet om båda böckerna kostade lika.

Om efterfrågan på en bok går ner kunde man också lätt reglera det med en prissänkning. Och i den bästa av världar skulle alla böcker sålunda kunna existera sida vid sida så att de publikfriande och breda utan uppoffringar bekostade de små. Man borde rent av kunna ge ut en massa smal litteratur bara för skoj skull och sälja av restlagren vid lämpligt tillfälle, i små pytsar då och då.

I och med den senaste debatten förstår jag emellertid att vi inte lever i den bästa av världar.

Vi lever snarare i den upp-och-ner-vända.

För istället för att sälja det måttlöst begärda dyrt till alla som absolut måste ha det, slumpas det bort till mängdrabatter, medan det som inte efterfrågas motarbetas ytterligare med höga priser. Och när det dyra och svårsålda av någon märklig anledning blir kvar på lagren kasseras det i förtid för att istället ge plats för ännu fler, ännu billigare och till titlarna ännu färre böcker.

Själv skulle jag tveklöst köpa mindre litteratur om alla pocketböcker kostade 65 kronor, även på nätet. Min bokbudjet är inte obegränsad, vad jag än gärna vill tro. Men om målet är att främja olika slags litteratur, och rådande system bevisligen inte funkar behöver man i alla fall utreda alternativen.

Bland dessa finns ju exempelvis återgången till fasta bokpriser.

Detta förespråkas exempelvis också av förläggare Krister Gidlund i en krönika i Dala Demokraten med hänvisning till en hel del anmärkningsvärd utgivningsstatistik - en statistik som för övrigt är svår att förklara enbart med hänvisning till den senaste tidens ekonomiska kris, något som vår marknadsvurmande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth gärna vill.

Dock är jag tveksam till om en återgång till 1960-talets bokprissystem skulle vara politiskt genomförbart ens med en rödare regering. Människan är illa benägen för återgångar.

Kanske sätter jag då hellre mitt (inte sällan naiva) hopp till digitaliseringen, som förutom att erbjuda läsarna ett nytt sätt att läsa böcker, även skulle kunna innebära den smala litteraturens chans till evigt liv. Ja, kanske kan den innebära en massa böckers chans till ett förlagssanktionerat liv över huvud taget, då förlagen kan välja att enbart ge ut vissa riktigt smala titlar digitalt, vilket skulle dra ner kostnaderna (det ekonomiska risktagandet) till ett minimum.

En förändring är i alla fall av nöden.

Som det ser ut nu tycks det onekligen (för att parafrasera påhittade monarker) vara något ruttet i den svenska förlagsbranschen.

(Här har DN. förresten också en översikt över fasta och rörliga bokpriser i Europa.)