Lördagkväll i Bromma

Sambon, på säsongsavslutning med innebandylaget Dr Syntpudel, sms:ar från Gamla stan att nu har de övergått till att skråla improviserade visor om varandras ädlare delar.

"Önskar du att du var här?"

Jag tänder ljus och solominglar framför nysorterade bokhyllan. Gråmelerade mjukisshorts och raggsockor. Ett glas vitt vin i ena handen. Undrar om några centiliter alkohol ska fila bort det störande lagret av skrivångest som tycks göra det omöjligt (hur goda förutsättningar som än gives) att sätta igång med genomläsningen av novell nummer två, eller om det tvärt om ska trubba bort själva viljan att skriva.

Oläst: Gustaf Fröding och kärleken: En psykolgisk och psykiatrisk studie av Johan Cullberg. I fall att.

Arton utskrivna A4-sidor i en blå plastmapp på soffan. Totalt ointaglig.

Trafiken glesnar. Vinet ljumnar. Natten är ung. (Blir hastigt äldre.)

***

Uppdatering en dryg timme senare:

Om det nu berodde på de tre klunkarna vin eller något annat ur arsenalen av väl beprövade självbedrägeritrix: Halleluja. De arton sidorna är lästa!

Spontanutlåtande: De behöver bli betydligt fler!

Innan poängerna plockas måste de mogna som mangos. Raderna digna av svällande safter. Inskrivna dröjsmål blir mitt uppdrag för veckan.

Men nu ska jag gå och lägga mig med Fröding.