Jullov, första morgonen

En viss vilsenhet infinner sig när man längtat länge efter något och detta något äntligen infinner sig. I alla fall om det som efterlängtats varit en allmän negation, en tillstånd där ingenting ska behöva göras.

Hur gör man ingenting?

De sysslor man nyss förbannade, blir snart en flykt från själva tristessen.

Att man nu väljer dem fritt, och inte av tvång, är ingen uppenbar skillnad.