Såja såja...

Borde skriva men får inte rum i hjärnan eftersom Pappa Pralin härjar där som en gråtdesperat och självdestruktiv familjemedlem som inte låter någon röra sig en meter utanför det allra närmaste för då tar den kanske alla piller på en gång eller slutar helt att äta.

Det är svårt att koncentrera sig med sådana böcker i närheten.

Den får passa sig så att den inte blir FÖR besvärlig - boken största och allra innerhemskaste skräck! För då kanske jag slutar att älska den.