Det är då som den stora vanmakten rullar in

Världen föll över mig igår och försökte kväva mig. Vaknar med hjärtklappning och andnöd och vet inte om det är ångest eller hyacintallergi. Förlamning.

Vill skrika Stopp! men tiden stannar inte. Den drar bara hårdare i snaran.

Kroppen tung och syrelös, kippar efter livsluft, slösar bort ännu en dag på att må dåligt istället för att göra nytta.

Läser ut Johan Klings Människor helt utan betydelse, till och från arbetet.

Kan inte tänka mig något mer passande.