Första testläsaren har just lämnat lägenheten efter timmavis av textanalys. Den mest bestående känslan sedan jag vinkat av honom vid bussen är den av missförstått geni.
Trots att mannen i fråga är klipsk och koncentrerad har merparten av mitt sagomakeri gått honom rakt över huvudet. När jag själv benade upp och gick igenom novellerna, förklarade hur jag tänkt och vilka ledtrådar jag lämnat, så kunde han också se hur det var menat. Men innan dess hade det mesta förefallit honom i bästa fall suggestivt, i värsta obegripligt, och där jag nu sitter ensam vid datorn igen med en halv flaska vin i magen vet jag faktiskt varken ut eller in.
Har jag skrivit fem helt oläsliga noveller?
Vad ska jag göra om svaret på den frågan är Ja?
lördag 20 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
.JPG)
dam.JPG)
4 kommentarer:
Min gissning är att svaret är nej. Alltså inte oläsligt.
Man ska passa sig för privatlektörer, haha. MEN jag funderar på att bryta mot regeln att aldrig erbjuda mig som lektör. Om du vill får du maila ett litet stycke, en novell eller en halv sådan.
Jag ska berätta en grej om Goethe sen i min blogg.
Ett mycket spännande erbjudande, som också gör mig tillbördigt nervös. Om du vill får du gärna läsa. Men kanske väntar jag lite med översändelsen, om det går bra? Jag är rädd att få lite för många åsikter att ta ställning till på en och samma gång. Det kan ju snarare röra till än skapa klarhet. (Eller så är jag bara feg.) Låt mig i alla fall suga på karamellen några dagar!
Goethe-anekdoten var klockren förresten. Spelar ingen roll om den har hänt eller ej.
Jo, det kan bli väldigt rörigt med olika röster. För visst kan man få fullständigt motstridiga åsikter. Men du kan fundera på't, skicka över en kort snutt t.ex.
Nu är det gjort!
Skicka en kommentar