Läser: Jakten mot nollpunkten av Carl Johan De Geer
och önskar: att det var enklare att skilja på vad han ljugit ihop och vad som faktiskt hänt.
Tampas alltså, om än lite lojt: med somliga delar av den aktuella kulturella diskursen.
Velar därtill: i frågan om Konstfackselevens tilltag på tunnelbanan är konst eller vandalism (nu hur som helst en ekonomisk framgång - DN.).
Antar så klart: att det ena inte behöver utesluta det andra,
och landar väl: i slutsatsen att en konstnär förvisso bör testa gränser, men ska samtidigt inte räkna med att undkomma straff om konstverkets tillblivelse inneburit ett brott mot lagen.
Vill med detta säga: att konst må vara en anledning, men aldrig ursäkt
och nämner som exempel: att filmad våldtäkt inte är ursäktligt även om förövaren skulle kalla det konst (Per Gudmundson resonerar likartat i Svd).
Tycker nog därmed: att allmänna läroverk bör uppmuntra sina elever till laglydighet, åtminstone inom ramarna för det läroverkets egen verksamhet, även om icke laglydig konst samtidigt bör kunna diskuteras utifrån sina kvaliteter.
Anser annars, personligen och utan hänsyn till lagar och regler: att graffiti, tags, klotter och klisterlappar, bångstyrigt applicerade på allmänna platser, gör stadsbilden betydligt mer intressant och levande än om vår urbana miljö hade varit helt steril, bortsett från företagens olika försök till massiv köphypnos.
Städar samtidigt husligt undan: vardagssmutsens klotter från badrummets porslin
och skingrar enväldigt: dammråttornas ockupation av hörn och vrår,
för att verkligen kunna: njuta ostört av min lediga dag.
Är därför också: uppe med tuppen, eller någon annan arla del av faunan, som ännu inte frusit ihjäl.
Dricker: kaffe som aldrig förr
och planerar vidare: att se två filmer framåt kvällen (Mellan väggarna och Waltz with Bashir) samt att göra en ny utflykt längs någon av tunnelbanans grenar
för att fota: fler exempel på den helt rumsrena konst som pryder olika stationer, i systematisk förberedelse inför kommande delar i den spännande tävlingen.
Kanske fotar jag också: ett olagligt verk eller två
förutsatt att jag, rent subjektivt, finner dem: värda konstnärliga etiketter.
fredag 20 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
"Velar därtill: i frågan om Konstfackselevens tilltag på tunnelbanan är konst eller vandalism (nu hur som helst en ekonomisk framgång - DN.)." Anar att du syftar på att den sålts för 65.000 kr.
Men om man räknar bort 100.000 kr i skadestånd, så får jag i alla fall det till en förlust.
Verket har sålts för 150.000kr, varav eleven erhåller hälften och galleristen andra halvan. Det tycker jag är bra betalt.
Men sen har du ju rätt i att eleven ändå går back på det stora hela, om han blir skadeståndsskyldig, vilket ju emellertid inte avgjorts än.
Tack för inbjudan till vernissaget, kommer gärna! Uppskattar verklgien dina målningar.
Kanonsammanfattning av Konstfack-debâclet. Bryter konstnären mot lagen måste han/hon räkna med rättsliga konsekvenser - aldrig gömma sig bakom konsten. Då förtas dessutom udden. Sen kan förstås lagbrott vara mer eller mindre omoraliska.
Håller med om det med grafittin - glad varje gång de varit där och förgyllt min T-baneuppgång! blir lycklig då! Men institutionerna kan inte uppmuntra det. sen såg jag att en äldre norsk dam köpt vandalvideon för att hon samlar på sånt det var kul.
Morsning
Maja
Oj, vad schizzat... Malin är en pseudonym jag brukar ha men nu glömde jag att det var den riktiga Maja som skrev... Brrr
Vad roligt, Maja! Välkommen!
Skicka en kommentar