Rätt svar (deltävling 16): Östermalmstorg!

Och grattis återigen till Morgan, som väl börjar få ett nästan oklädsamt självförtroende vid det här laget, efter alla tvåpoängare han kammat hem.

Klagomål har för övrigt inkommit till tävlingsledningen att de olika ledtrådarna alltid presenteras så okristligt tidigt om morgnarna att bara toppluvade friskusar och mjukhulda mjölkerskor rimligen kan vara vakna då. Utan att alls vara så säker på att de som just nu ligger i topp i tävlingssatistiken är några osedvanligt morgonystra människor, men eftersom jag betraktar mig som en resonlig person, ska jag överväga att presentera de kommande deltävlingarna vid lite mer skiftande tider under onsdagförmiddagarna.

Nå, åter till själva stationen och dess lustiga figurer. Bilderna är utspridda över hela spårväggarna och här och där även på skiljeväggen längsmed plattformen, men då mot svart botten. Verket lyfter fram tongivande kvinnor inom litteraturhistorien (Sapfo, Simone de Beauvoir, Virginia Wolf...) handlar gärna om relationen till man och barn, och hyllar över huvud taget dansen, freden och miljön, allt inramat av noterna till Internationalen och Marseljäsen.

Såväl stationen som den konstnärliga gestaltningen invigdes 1965. Verket hade dessförinnan tagit två år att färdigställa och "tecknades" rakt in i betongen med en stark sandstråle. Konstnären heter så klart Siri Derkert (1888-1973) och här kan ni se en fascinerande bild av den vid tillfället över 75-åriga konstnärinnan iförd rymdliknande skyddsdräkt och med den respektingivande sprutan i hand, i full färd med att blästra en av dessa bilder.

Derkert klassas som expressionist, influerad av kubismen och fauvismen. Hon arbetade under sitt yrkesliv inom en rad olika tekniker, bland annat måleri (Palermobukten), teckning (Fogelstadkören), skulptur (Ansikte, stålband och betong), naturligtvis betongristring (ett exempel) och andra material (Salome är tex karvad i trä och målad med vattenfärg). På hemsidan finns vidare ett galleri med bilder på några samlade verk.

1960 blev Derkert, med sin Rörelser i alla riktningar, den första kvinnan med en separatutställning på Moderna museet i Stockholm. Till följd av sitt arbete med Östermalms tunnelbanestation fem år senare kallas hon en förnyare av hela den offentliga konsten.

Själv har jag stått på de här perrongerna oräkneliga gånger under mitt ännu inte allt för långa liv, dels av fritidsroliga skäl, men också på väg till eller från ett arbetspass i som fruktmånglerska i Östermalmshallen, butiksbiträde i Sturegallerian, eller biljettör på den nu sorgligt nedlagda singelbiografen Astoria.

Jag har aldrig varit oförblomberat förtjust i Derkerts utsmyckning, men den har alltid fungerat fint att vila ögonen på i väntan på nästa tåg. Linjerna gäckar blicken. Är det där en vinge eller en näbb? Ligger mannen där för döden eller uppvaktas han med frukost på sängen? Dansar eller slåss de? Tolkningarna skiftar efter humör. Jag lämnar åt er att åka dit och bilda era egna.

Och sålunda far också den här tävlingen vidare mot nya mål. Vilket som väntar härnäst får ni själva gissa er till på onsdag.