Jag borde avnjuta dem i små portioner. Men det är som med en drog. Man måste välja allt eller inget.
I flera dagar har jag knappt gjort något annat med min överskottstid än matat sensorerna med italiensk-amerikansk brottslighet och familjedramatik.
Först när avsnitten är slut, bryts väl förtrollningen och släpper mig fri.
Jag är så illa däran att jag nästan längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar