Tantfilm och trötthet

För mycket jobb senaste veckan. Jag menar som Séraphine: Att slita för brödfödan lämnar för lite tid till det andra.

Filmen om den sinnessjuka hushållerskan/konstnärinnan är biografpensionärernas stora favorit just nu. Den har också alla de rätta ingredienserna: Den är fransk. Den är stillsam, vacker och varmt mänsklig. Den handlar om en viljestark kvinna. Den handlar om handfast kunskap och kärlek till konsten och naturen. Den är baserad på en verklig historia. Den är dessutom gripande och lite tragisk, utan att för den skull vara visuellt otäck.

Den är med andra ord en perfekt tantfilm, och jag sällar mig gärna till deras skara.

Några verk av den verkliga Séraphine de Senlis: Les grappes de raisin, Feuilles och Le fruits.

***

Min egen lediga dag ägnar jag inte åt eget skapande (jag är för trött för kreativ feber - man måste vara rädd om sin själsliga hälsa) utan åt sofflocket, med Lanterna Magica på magen, och Ingmar Bergman - 3 dokumentärer om film, teater, Fårö och livet av Marie Nyreröd i dvd:n.

I morgon torde jag förhoppningsvis vara så fullproppad av inspiration att ingen trötthet i världen kan stoppa mig.