20 år senare, i Paris

En tyst och sansad flod av människor rörde sig i mörkret genom Tuilerierna, bort mot Place de la Concorde. Det doftade storslagenhet och eftertanke. Himlen var klar över obelisken och vädret milt och stilla. Det borgade för en vacker stund.

När själva firandet väl startade, med pampig körsång och bildspel längs fasaderna, kändes det också som en fläkt av historiens vingslag. Men mycket mer än så blev det väl inte.

Nog hade man förväntat sig ett tal åtminstone, en lasershow i de rökiga fyrverkeriernas ställe. Men när cellister och körer efter en halvtimme tystnade, skingrades folkmassan bara, lika tyst och sansat som den samlats. Och så var det tjugoårsminnet slut.

Ett vackert antiklimax, med andra ord. Men så här såg det ut i alla fall.