Portarna öppnades

När den nyanlända sambon och jag - efter flera timmars vandrande bland konsten - till slut begav oss hemåt från vernissagen Grand Palais, hade mörkret fallit och kön ringlade fortfarande i en två hundra meter lång, paraplyförsedd orm längs trottoaren.

Det var först då, i det ständigt tilltagande myllret, som jag insåg hur stor Art en Capital faktiskt är, och då inte enbart till volymen – där samsas fem olika salonger med sammanlagt många hundra deltagare - utan även som publikmagnet i denna konstens huvudstad.

Det krävdes ett flertal varv genom den färgklara skärmlabyrinten innan man som besökare kunde sortera intrycken. Lyckligast fann jag mig till rätta bland de stora oljemålningarna i salongerna ”Comparaisons”, ”Société des Artistes Francais” och ”Société Nationale des Beaux-Arts”, och återvände flera gånger för att beundra imponerande arbeten.

Nästa gång jag ställer ut, tänkte jag, ska jag också se till att fläska på.

Nakna, yppiga kvinnor var annars ett genomgående motiv på utställningen, lika populärt 2009 som någonsin tidigare i konsthistorien. Brösten dignade som sprängfyllda vattenballonger vart man än vände blicken.

Så sambon hade inte heller tråkigt.