I onsdags gick en liten skara ur bions personal ut efter jobbet för att fira löningens ankomst. Av slump och bekvämlighet steg skaran in på Monks och möttes av en overklig syn.
Vid ett bord nära dörren satt fd Astoria Cinemas fd VD samt fd Astoria Cinemas fd teknikchef på armlängs avstånd från var sin öl.
En förvirrad skur av disparata hälsningsfraser flipprade genom lokalen. Outtalade aggressioner, misslyckanden, besvikelser, allmänt kända hemligheter, tragikomiska episoder och tusen andra lustiga och obehagliga stämningar fyllde luften för ett par sekunder som puffen från en översnubblad röksvamp. Sedan blev det plötsligt tyst igen och vardera sällskapet återslöt till sitt eget umgänge.
Det var omöjligt att avgöra vem som fann mötet mest besvärande. Det konkursdrivna fd Astoria Cinemas fd kärntrupp och fd frontfigur, eller det konkursdrivna fd Astoria Cinemas fd avskedade personal.
För den fd avskedade personalen har dock episoden redan förvandlats till ännu en underbart märklig episod i raden av andra underbart märkliga episoder. Var gång vi avhandlar den visionära parentes i svensk biohistoria som var Astoria Cinemas storslagna uppgång och fall kommer nya spännande infallsvinklar fram. Ämnet tycks outtömligt och ändlöst fascinerande.
-Någon borde skriva en bok om det, sa kollegan igår.
-Synd bara, sa jag, att titeln redan är upptagen.
måndag 30 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
.JPG)
dam.JPG)
4 kommentarer:
Du borde skriva boken, lugna ner dig(?) och intervjua de inblandade. Dock har ju en handelsstudent redan skrivit en uppsats om Astoria men den är ju inte så prosaisk. Byt ut titeln bara. :)
För övrigt släpper jag aldrig drömmen om att ett alternativ till biojätten slår upp sina små dörrar. Även om jag har ett bioklubbskort och ett presentkort så har jag så svårt att gå till den stora jätten för att se film, speciellet efter att ha läst det här inlägget (http://hynek-pallas.blogspot.com/2009/11/tre-snabba-tips-till-festivalen.html).
He he. Jodå, jag är lugn. I likhet med hela Astorias gamla personalstyrka är jag bara väldigt fascinerad över hela cirkusen.
Har läst uppsatsen och den är ju föredömligt redogörande, men också akademiskt fri från galenskap, som är en viktig ingrediens i den här soppan.
Så, ja - det vore väldigt roligt att skriva boken. Men ännu ligger allt nog för nära i tiden om det ska finnas rum för friare tolkning och dramatisering. Jag får samla fakta så länge.
Håller för övrigt med om att biobranschen borde försöka haka på teknikutvecklingen istället för att motarbeta den - om inte annat så för sin egen skull. Men bojkott vill jag inte uppmuntra till (då skulle jag bli arbetslös).
Jag bestämde mig för att undvika SF eftersom personalen var otrevliga när jag hade hoppats på någon sorts kompensation pga maskinisten glömt att sätta igång ljudet för premiärfilmen Dag och Natt, den första minuten. Så jag insåg att det faktiskt fanns "den andra kedjan", Sandrews, som vågade visa film som inte var kommersiellt gångbart. Sedan dess var jag ständigt trogen Sandrews/Astoria och tyckte att den sistnämnda var spännande och verkade pigg. Dock blev jag lite orolig när det verkade svårt för ledningen att hålla i pengarna. För vad var poängen med att bygga ett nytt palats i Sickla? Det kändes som att om ledningen satt i en liten roddbåt så kunde de väl ha haft vett att sitta still? Men ja, jag delar också er fascination, hur kunde det gå så åt skogen?
Hur som helst så har du helt rätt. Hur paradoxalt det än låter så har även SF och Svenska Bio en plats på marknaden. Och jag kommer stötta de biografer som visar film jag tycker om (vill för närvarande se Metropia). Men jag tycker verkligen att det finns en plats för ett kluster av biografer som är lika bred i ambitionen som Astoria och mer kommersiell än Folkets hus. En biografkedja som Astoria aldrig blev, en kommersiell aktör som både visade film för den breda massan och film som vanligtvis inte skulle få visas på en biografduk, förutom på någon filmfestival.
I Stockholm försöker Svenska Bio ändå profilera sig som det smalare alternativet, med filmer som ofta inte går på någon annan biograf i stan. Men det hade så klart varit ännu roligare om det alternativet varit helt oberoende av SF.
En trist sak i sammanhanget är att genomsnittsbiobesökaren ofta tycker att det är irriterande och besvärligt att inte SF:s poängkort och fribiljetter gäller på alla biografer överallt och alla popcornmenyer är lika.
Genomsnittsbesökaren tycks ofta alltså idealisera biomonopol. Och då känns uppförsbacken ännu brantare där små biografer ska slå sig fram.
Skicka en kommentar