Bra är inte ordet

Dokumentären om korplaget IFK Spadens vårsäsong 2003 är egentligen inte en angelägenhet för någon annan än de närmast sörjande. Ingen annan än de närmast sörjande och de närmast sörjandes anhöriga kommer förmodligen någonsin att se den här tre timmar långa filmen. Men just denna mycket snäva begränsning är också det som gör filmen till en sådan magnifik prestation.

Jag känner själv tre av de personer som figurerar i (rörlig) bild under dessa timmar. Så fort någon av dessa tre visar sig sitter jag också med hjärtat i halsgropen och en pirrig känsla av utvaldhet i magen. För i och med den här filmen får jag osannolikt nog chansen att blicka tillbaka sju år i tiden och betrakta mina vänner så som de var, tänkte och såg ut långt innan jag första gången träffade dem.

Redan det gör mig mycket varm och lite rörd.

Men på köpet får jag även lära känna de övriga lagmedlemmarna i IFK Spaden: Den hetlevrade målvakten, han som redan tidigare blivit youtube-kändis genom att slå sönder sin dator efter en förlust i Conter Strike. Den ständigt utvisade forwarden och hans fäbless för tacos. Den skenbart fredlige fågeldansaren, som dock förvandlas till en fantom med klubban i hand. Liksom alla de andra ungefär 25-åriga unga männen i deras inte alltid helt friktionsfria laggemenskap.

Regissören, producenten, filmaren, klipparen, ljudteknikern, distributören - min käre sambo - har lyckats med konststycket att med hjälp av stort tålamod, friska låtval och en hel del finurlighet foga samman hela det här spretiga materialet till en film som det faktiskt går att titta på, en film som jag ler av och fröjdas åt, en film som hela tiden överraskar och som jag ofta önskar att jag kunde klättra in i så att jag också fick vara med, och med skräckblandad fascination också få betrakta mig själv såsom jag tedde mig den där gången för sju år sedan.

Det är på alla vis en helt fantastisk film, i sin alldeles speciella nisch. Och det enda tråkiga är att den nischen är så smal att inte fler kan få glädjas åt upplevelsen.

Senast i går bör alla utvalda ha fått sin dvd-kasett med posten (om Posten alltså är vad det en gång var - vilket jag sorgsamt nog betvivlar) och på tal om tidsparadoxer var det kanske någon som undrade hur den här recensionen kunde citeras på omslaget redan innan recensionen fanns till. För att förklara det skulle jag behöva en kvantfysisk vokabulär som jag ännu ej besitter. Så vi nöjer oss med att bara konstatera att NU existerar den i vilket fall som helst.

Som ni ser stämmer också både blurb och betyg helst överens med konvolutet. Och då är ju allt i sin ordning!