Ord ger dig vingar

Läste ut Precious i går kväll/natt medan jag satt på Odenplan och väntade i en och en halv timme på tunnelbanan som fastnat i snön.

Min inledande förtjusning höll väl inte riktigt i sig hela vägen in i mål. Även om historien om den sexuellt utnyttjade och helt försummade Precious är rak och gripande, drar den efter hand på sig lite för många upprepningar och hade tjänat på att vara betydligt mer stringent. Hela efterpartiet med utdrag ur läs-och-skriv-skolelevernas uppsatsövningar hade jag dessutom klarat mig utan.

Det som ändå gör romanen till spännande läsning är språket. Jaget är från början analfabet och skriver som hon talar, med fonetiska fel, slanguttryck och muntlig grammatik, vilket ger läsaren en direktfil rakt in i hennes tragiska liv. Genom språket speglas människans erfarenhet. Och detta lyckas romanen göra synligt.

Hela berättelsen är också en hyllning till språket, till skrivandet och läsandet som förlösande kraft.

Till skillnad från Stockholms lokaltrafik kan kunskapen, mot alla odds, liksom sanningen, sätta människan fri.