Flosklernas högborg

Under sommaren jobbar jag extra i en klädbutik.

Det är nu inget fel på själva kläderna, om man är en jordnära kvinna född på 50-talet. Men de tryckta små sentenserna på dem, får det lätt att skära sig i bröstet på en någorlunda textintresserad människa. De excellerar i konsten att säga absolut ingenting, åtminstone ingenting som någon kan ha minsta invändning mot, utom alltså den som är just är allergisk mot användingen av text för att säga absolut ingenting.

Några exempel:

"You are unique" (tryckt i halslinningen på flera stora uppstättningar, exakt likadana bomullstoppar)

"Tacka dina fötter, de bär dig genom livet"

"Love one another"

"Skratt är vackert / Du är vacker / Vackrast är du när du skrattar"

"Sail away / Become your dream"

Och jodå (även om det var ett par år sedan nu): "Carpe diem"

Om 40-talisterna har sina käpphästar, och 60-talisterna sina, vad säger dessa klädtryck om målgruppen mittemellan?

Kanske som texterna själva, absolut ingenting? Eller kanske, å andra sidan, allt?