Vallfart till Nils Ferlins grav

Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist

det finns på den andra sidan

och det tycker jag nog blir trist.

Inte ens en grå liten fågel

och aldrig en björk som står vit

men den vackraste dagen som sommaren ger

har det hänt att jag längtat dit.

Man 1: För tio år sedan flyttade han till Stockholm. Ferlinfantast som han var tyckte han att det kunde passa sig med ett besök vid Nisses grav vid Bromma kyrka. Han tog tunnelbanan till Brommaplan, gick den överraskande långa sträckan därifrån till Bromma kyrka och cirkulerade sedan en lång stund på måfå runt bland gravarna. Ferlins stod icke att finna. Ingem hittade han heller att fråga. Till slut for han hem igen.

Man 2: För fem-sex år sedan (rätta mig gärna om jag har fel) flyttade han på vinst och förlust i riktning mot huvudstaden, och hamnade i ett av Södertäljes mest deprimerande bostadsområden. Hans eget humör var dessutom långt ifrån soligt och glatt, så för att i någon mån muntra upp sig själv beslutade han sig en kall vinterdag för att göra en tur till Nils Ferlins grav. Han tog två pendeltåg och en buss för att komma till Bromma kyrka. Resan tog över två timmar och när han anlände kyrkan var det redan bäckmörkt. Han cirkulerade en stund på måfå bland gravarna men fann till slut en kyrkvaktmästare att fråga om vägen. Vaktmästaren greppade en flammande (väsande och puffande) fackla och visade mannen vägen genom de mörka gravkvarteren fram till viloplatsen i kyrkogårdens utkant. Mannen lämnades där att ensam läsa den välkända dikten på poetens sten, och kanske frös han lite i kylan. Det var hur som helst en vacker stund.

Man 3: Citerar med glädje Nils Ferlins strofer fritt ur minnet, bland annat den som ristats in på hans vilosten, men hade aldrig själv varit där.

I lördags sammanstrålade dessa tre män för en grillfest i vårt hem, alldeles intill Bromma kyrka. Målet var (bland annat) att hitta Nisses grav. (Två av männen hade också, oberoende av varandra, med sig mycket passande presenter till hushållet. Dessa ser ni på bilderna intill.)

Ett försök att återigen, på måfå, genomsöka kyrkogården, visade sig lönlöst. Man 2 kunde för sitt liv inte erinra sig vägen han åtskilliga år tidigare fått sig utpekad i nattsvärtan. All hjälp han kunde bistå med var att det inte skulle ligga för nära kyrkan. Men inte heller för långt ifrån.

Efter en halvtimme gavs letandet upp och man beslutade att konsultera nätet. Nätet gav emellertid inga ledtrådar om gravens placering. Dock fick de sökande se en bild av själva gravstenen. Efter ett par drinkar återupptogs sålunda sökandet. Och med ögonen inställda på en strutformad skulptur på en blygsam kubisk sockel intill en trädstam, lyckades de nu till slut pricka rätt (närmare bestämt gravplats P:11).

Döm om sällskapets glädje!

Själv hjälpte jag så klart till i letandet. Sedan flytten hit till Bromma har jag också strosat runt på måfå där bland gravarna och inte nått mitt mål. Hur mycket enklare, tänker jag, vore det inte för alla pilgrimer (och de verkar ju vara många) om det funnes en karta över Bromma kyrkogård att konsultera? Eftersom jag är en vänlig själ tänker jag härmed skänka er alla Ferlinälskare en sådan.

Här är den. Väl bekomme!