Rätt svar (deltävling 19): Akalla!

Och grattis Morgan, som trots viss tvekan återigen gissade helt rätt! (Eftersom jag själv är på resande fot uppdateras dock inte resultattabellen förrän tidigast ikväll.)

Här i Akalla hittar man sex stora bilderna som vart och ett är ett pussel i stengods med 350-500 bitar vardera. Motiven utgör kommentarer till mäns och kvinnors skiftande ideal och vardag: Kvinnan släpande på matkassar, mannen stressande med portföljen. Kvinnan som ser sig i spegeln. Mannen som speglar sig i hjältemyter som fotbollsspelare och Fantomen. Kvinnan som städar. Mannen som bygger.

Men här finns också uppsluppen dans och festlig samvaro, den kärleksfulle fadern med sitt barn i famnen, kvinnan som blir medveten om könsrollens fängelse och målmedvetet slår sig fri.

Såväl stationen som den ännu aktuella konsten därpå invigdes 1977.

Konstnären är Birgit Ståhl-Nyberg (1928-82). Likt de keramiska verken här på Akallas tunnelbanestation var hennes bilder ofta socialrealistiska skildringar av vardagsnära händelser och miljöer, med en politiskt medveten udd. Hennes stora triptyk Vägen till Frihet och Bröd från 1979 behandlar liknande teman, och på detta sätt fångade hon samhällets förvandling från 1930-talet och framåt.

Bland influenserna nämns Fernand Léger (1881-1955) och vid en hastig blick på dennes målningar är det lätt att se varför.

Birgit Ståhl-Nybergs son, skribenten Mikael Nyberg, har sammanställt ett häfte om utställningen Rusningstid med en samling av hennes bilder (vintern 1992-93), och på sin hemsida bjuder Mikael också på en fin liten presentation och en hel del bilder apropå detta. Tydligen började hon hela sin konstnärliga bana med en brevkurs i teckning och målning som hon fick av sina föräldrar.

(Tecknaren Robert Nyberg är för övrigt också hennes son.)

Det var allt för denna gång. Och på onsdag vet ni vad som händer. Då kommer den första mångpoängstävlingen på den här pedagogiska resan. Välkomna tillbaka då!